Storyn om John Wayne Gacy kan få den mest hårdhudade av individer att vrida sig av avsky och är man dessutom rädd för clowner är det nog bara att glömma skönhetssömnen ett bra tag framöver. John Wayne Gacy må ha haft det hårdaste namnet i ”branschen” och han var också en av de mest brutala seriemördarna genom tiderna men han var också en av de mer skenheliga. Det här är den mörka berättelsen om en ytterst trasig själ och hans nästan overkligt rysliga synder.
Mördaren
John Wayne Gacy (Pogo the Killer Clown)
John Wayne Gacy föddes 1942 i Chicago. Farsan var svår alkoholist, en ärrad gammal krigshjälte från första världskriget med en förkärlek att slå sina nära och kära. Detta skedde vanligtvis med en läderrem för slipning av rakknivar, en så kallad strigel men det värsta skall enligt mördaren själv ha varit den psykiska misshandeln. John hade nämligen ett medfött hjärtfel som gjorde att han var klappkass i allt vad idrott heter och med tiden la han på sig rejält med trivselkilon, något som inte alls uppskattades av farsgubben. Han kallade sonen både korkad och lat och när John som stegvis blev sämre och sämre slutligen hamnade på sjukan där han sedan tvingades spendera större delen av sina tonår hävdade gubben att sonen helt enkelt fejkade för att slippa ta ansvar för sitt liv. John blev som så många seriemördare en oerhört ensam individ som aldrig kände sig god nog åt sin far. När han var sju år blev han dessutom sexuellt utnyttjad av en släkting men han sa ingenting om det eftersom han visste att det var han som skulle få skulden. Istället led han i tystnad. Morsan gjorde sitt bästa att försöka skydda sin son men det resulterade bara i att farsan istället började kalla honom morsgris och mes. Nu vet vi givetvis alla att man inte blir seriemördare bara för att familjeförhållandena är katastrof men all forskning visar att det definitvt påverkar. Kombinerar man dessutom detta med mobbing så blir kan det bli en dödlig cocktail av det hela och det kan man väl lugnt påstå blev fallet med John Wayne Gacy.
Nu fick John Wayne till skillnad från många andra kollegor i branschen dock ordning på sitt liv och gick vidare till att bli en av de mest inflytelserika inom sin hemstad men det sket sig kapitalt ändå. De allra flesta stannar kvar i ett liv av alkoholism, depression och ensamhet, något som till slut eskalerar och slutar i mord men Gacy var fram till sin död faktiskt gift tre gånger om och var, åtminstone utåt sett en välmående och lycklig familjefar. Vägen dit var dock svår och redan som sexåring begick han sitt första brott när han stal i en butik. Petitesser kan tyckas men ett kriminellt liv skall ju börja någonstans och att debuten sker redan i sexårsåldern är givetvis inget gott tecken. Det som blev vändpunkten för John var när han lämnade sin vidriga farsa och flyttade hemifrån år 1962. Han slog ner sina bopålar i Las Vegas och började jobba som obduktionsassistent men det var också nu de morbida fantasierna han burit på blev verklighet. Han började sova med liken i kistorna.
Gift med en seriemördare
Strax innan han skulle göra verklighet av sina allra mest ohyggliga fantasier hann han dock bli en stöttepelare i samhället. Som kampanjledare för det lokala demokratiska partiet byggde han ett imponerande nätverk av affärskontakter och han gifte sig för första gången. Marylynn Myers kom från en välbärgad familj och tillsammans flyttade de till Waterloo i Iowa där de köpte ett par KFC-restauranger där John blev boss. För första gången någonsin var han framgångsrik och tjänade rejäla pengar. Han hade i sin enfald trott att farsan nu äntligen skulle bli stolt över sin son men han fnös bara och kallade honom för parasit. I intervjuer har han senare antytt att det var här den berömda bägaren rann över men det skulle ändå dröja något år innan Gacy tog sitt första människoliv. När det väl gick utåt gjorde det dock rejält. Han öppnade i hemlighet en nattklubb hemma i källaren dit han bjöd hem unga män som han serverade spetsade drinkar. Han försökte sedan förföra dem men det gick inget vidare och han avfärdade det hela med att det bara var ett skämt. Här hade många av hans likar känt sig kränkta och mördat på direkten men Gacy var en late bloomer. Han bidade sin tid men till sist tog vansinnet över.
1968 försökte han tvinga sig på en ung man vid namn Daniel Voorhees men det slutade med att grabben blev rålack, kallade honom gris och skickade in en anmälan. Gacy betalade då ett par anställda att hota honom så att han skulle dra tillbaka anmälan. Så blev dock inte fallet och John dömdes till 10 år i finkan. Frugan blev med all rätta rasande, skickade in skilsmässopappren och drog med kidsen. John såg aldrig någon av dem igen.
Självporträtt från fängelset
Han satt dock bara 18 månader på grund av gott uppförande och när han väl kom ut igen så var han en förändrad man, och då menar jag inte till det bättre. Monstret inom honom var nu fullt utvecklat och 1972 mördade han för första gången. På ytan såg allt bra ut, han var gift igen och drev ett nytt företag men det hjälpte inte. När man pratar om John Wayne Gacy så tänker de flesta på Pogo the Clown och det är väl bara ytterligare ett bevis på att Gacy hade många ansikten. Han började uppträda på barnkalas i clowndräkt, en ganska läskig sådan dessutom. Pogo påminde mer om Pennywise än de där snälla men dumma clownerna man ser på cirkus. Det var också efter ett clowngig han plockade upp en sextonårig pojke som han knivhögg till döds.
Ett stort problem för mördare är var de skall göra av liken. De flesta vill bli av med sina offer så fort som möjligt men Gacy grävde helt enkelt ner dem hemmavid. I källaren, begravda under cement skulle polisen så småningom upptäcka 33 döda pojkar. Efter första mordet kände John omgående ett sug efter mer. Han åt frukost och bestämde sig för att det var det här han ville göra nu. Han ville döda pojkar, och varje gång hoppades han att det skulle kännas som efter första gången men precis som med droger blev kicken aldrig densamma. Varje dag efter jobbet cruisade han runt och letade offer som han kunde ta hem och ha sex med för att sedan mörda, detta i samma hus som han delade med fru och barn. Hon tröttnade dock på att aldrig se honom hemma och stack. Nu hade han fritt fram att göra vad han ville och mördandet eskalerade men som alla serimördare gjorde han ett ödesdigert misstag och kidnappade ett offer vars mor visste att han skulle träffa John för ett jobberbjudande. När han sedan inte kom hem lade polisen ihop ett och ett. Stanken i huset var vid det här laget outhärdlig och snart uppdagades den fasansfulla sanningen.
Gacy dömdes till tolv dödsstraff och avrättades medelst giftinjektion. De flesta skyldiga brukar vara ångerfulla och säga förlåt till närvarande närstående när de de ligger där på britsen och väntar på att nålarna skall genomborrra deras kropp. Gacys sista ord var ”kiss my ass.”
Filmen
To Catch a Killer (1992)
To Catch a Killer släpptes faktiskt när Gacy fortfarande satt och väntade på sin död och det är en av de bästa serimördarrullar som gjorts. Det är egentligen en TV-film som klockar in på över på tre timmar och den fokuserar på det sista offret och det gedigna polisarbete som låg bakom när man lyckades fånga en av historiens värsta seriemördare. Det är inga långdragna rättegångar eller onödigt djupdykande i irrelevanta sidospår. Det handlar helt enkelt om att fånga in Gacy innan han slår till igen. Det finns heller inget direkt spänningsmoment i filmen, den är mer dokumentär än underhållande, vilket gör den så mycket otäckare än många andra filmer med seriemördare i huvudrollen. Känslan av genuin ondska levererar fler kalla kårar än hinkvis av blod hade gjort. Här får vi direkt insyn i John Wayne Gacys liv och precis som i verkligheten ges inga svar, vi får sitta kvar med våra egna spekulationer och fortsätta fundera över hur ondskan kunde ta överhanden. Gacy spelas av en helt magnifik Brian Dennehy. Det är inte första gången den karln spelar ondskefull på film men det här är verkligen på en helt annan nivå. Porträttlik och lika lömsk som verklighetens Gacy gäckar han polisen och spelar ett högt spel ända in i det sista. Eller för att citera Gacy själv ”a clown can get away with murder.”
To Catch a Killer är en riktig pangrulle och det enda jag kan klaga på är väl produktionskvaliteten. Det är stora brister i både kameraarbete och ljud och hade det här varit en biofilm med hög budget hade det förmodligen sett väldigt annorlunda ut men å andra sidan hade väl storyn skruvats rejält för att passa betalande skräckfans.
To Catch a Killer verkar tyvärr inte finnas på någon streamingtjänst eller iTunes men kan säkert ropas hem på eBay eller liknande för en rimlig slant.
Inlägget Seriemördare på vita duken – John Wayne Gacy dök först upp på Onyanserat - Blogg om film och tv.