Ni som följt oss genom åren har knappast missat det kanske något bisarra faktum att jag älskar seriemördare, Det är något oerhört fascinerande i konceptet som gör att jag går igång på alla cylindrar. Jag fänglas av storyn och psykologin bakom, hur blev en till synes helt normal tonåring Amerikas mest brutala mördare och hur kunde en välrenommerad man som underhöll barn iklädd clowndräkt i åratal go apeshit och i hemlighet våldta och strypa 33 pojkar? Hur gick det egentligen till när en degenererad sektledare lyckades dupera sina unga följare att mörda i hans namn och hur kunde en på ytan social och empatisk man jobba på ett kriscenter för att direkt gå ut på stan och mörda människor på löpande band? På många sätt är seriemördare för vuxna vad monster är för barn, det är läskigt men samtidigt spännande. Och trots att man vet att det är fel kan man inte låta bli att engagera sig, lite grand som när man kör förbi en olycksplats och tittar trots att man vet att man inte borde. Jag har ägnat ohälsosamt mycket tid åt att studera dessa ondskefulla varelser på håll, där jag har läst allt man kan läsa, sett alla filmer, serier och dokumentärer och lyssnat på varenda podcast. Seriemördare är helt enkelt mitt guilty pleasure, det är bara att acceptera och så här i svallvågorna efter Unabomber och Mindhunter passar det väl alldeles utmärkt att köra en artikelserie om fenomenet.
De mest välkända seriemördarna har länge inspirerat filmindustrin och har också gett oss två av de mest berömda skräckfilmerna genom tiderna och det är också så den här artikelserien kommer att fungera, en backstory till ondskans ansikten och deras fasansfulla dåd kopplat till tillhörande film eller TV-serie med en kort recension. I det fall där det finns flera alternativ kommer jag helt enkelt att välja den i mitt tycke bästa rullen. Jag varnar redan nu för att vissa av de här gökarna som Leif GW Persson skulle sagt nästan är overkligt onda och brutala och det kommer att återspeglas i texterna, ingen censur kommer att tillämpas. Välkommen till den mörka sidan!
Mördaren
David Berkowitz (Son of Sam)
Först ut är David Berkowitz, a.k.a. Son of Sam, en amerikansk serimördare som satte hela New York i skräck under 70-talet. Han mördade sex personer och skadade åtta genom att skjuta sina offer med en revolver på 44 kaliber, vilket också gav honom det initala smeknamnet ”.44 Caliber Killer” men han skulle alltså senare bli känd som ”Son of Sam”. Ett genomgående mönster när det gäller seriemördare är att de väldigt ofta har haft en riktigt stökig bakgrund, gärna också i kombination med någon form av diagnos som förblivit obehandlad och så var också fallet med Berkowitz. Han föddes som Richard David Falco och hans unga år kom att kantas av skilsmässor, otrohet, negligering och slutligen blev han också bortadopterad till ett par som visserligen älskade honom men de kunde inte hantera hans aggressioner och brist på socialt samspel vilket resulterade i en mycket ensam ung man som tidigt började mobba andra barn och snart föll han in i grövre brott som stölder och pyromani. Bränder kom också att bli hans stora passion i unga år och det finns uppgifter om att han startade över 1000 bränder genom åren. När hans adoptivmoder senare gick bort i cancer eskalerade våldet och vid 23 års ålder begick David sitt första mord.
Mordvapnet
Den 29 juli 1976 besköts Jody Valenti och Donna Lauria när de satt i en parkerad bil på en gata utanför den senares lägenhet. Valenti överlevde men Lauria dog av sina skador. Efter det tog det ett par månader innan han slog till igen och det var samma modus operandi, ungdomar i parkerade bilar där han gick fram och kallblodigt sköt genom fönsterrutan. De här två hade änglavakt och överlevde men fick skador för livet. Efter fjärde skjutningen började polisen att inse att de jagade en seriemördare som riktat in sig på unga tjejer med långt mörkt hår. Ibland har de varit ensamma ibland har de haft en manlig kavaljer men de visste i övrigt ingenting om personen bakom brotten. Det fanns inga vittnen eller teknisk bevisning som kunde peka dem i rätt riktning, polisen stod handfallna. Betänk också att det här var på 70-talet och forensisk teknik var inte top notch om man säger så.
Det gåtfulla leendet
Nu blev Berkowitz kaxig och började skriva handskrivna brev till polisen under namnet Son of Sam. Breven var i versaler, slarvigt skrivna med dålig grammatik och virrig kontext och det var tydligt att det var en så kallad oorganiserad mördare man hade att göra med. I filmer åker mördaren ofta fast på grund av någon liten detalj han eller hon missat eller helt enkelt slarvat med och så var det även i fallet David Berkowitz. I augusti 1977 åkte han fast på grund av en obetald parkeringsbot, vilket i sig kan verka trivialt. Problemet var bara att den var utfärdad i ett av de områden där en dödskjutning inträffat. Han greps och fotot där han leende förs bort av polisen är numera ett av de mer berömda och mytomspunna. Varför ser han så glad ut? Ville han åka fast, är det ett hånflin, var han helt stollig? Det sistnämnda är utan tvekan det mest omdebatterade alternativet. Berkowitz hävdade nämligen att han begått de grymma morden eftersom hans grannes hund skall ha varit besatt av en urgammal egyptisk demon, alternativt djävulen själv, det är något oklart men hunden skall i alla fall ha beordrat honom att döda. Det hjälpte dock föga i rättegången och han dömdes till sex livstidsdomar. 64 år gammal skakar han fortfarande galler på Shawangunk Correctional Facility i New York och någon riktig förklaring till dåden har vi aldrig fått. Det har pendlat mellan den där besatta labradoren, till att det har varit en annan person, till ockulta sekter och så vidare. Vissa hävdar att han lider av paranoid schizofreni men det har heller aldrig kunnat klargöras. Son of Sam förblir förmodligen en gåta ända fram till sin död.
Filmen
Summer of Sam (1999)
Självaste Spike Lee satte tänderna i denna intrikata story 1999. Summer of Sam är inte per se en film om David Berkowitz men den är utan minsta tvekan kraftigt inspirerad av händelserna. När jag skriver att den inte handlar om David Berkowitz menar jag helt enkelt att berättelsen inte följer det verkliga händelseförloppet och att huvudpersonen är en helt annan. Redan i titeln avslöjas dock inspirationskällan per omgående och med tanke på att filmen handlar om dödskjutningar i New York på sjuttiotalet är det knappast någon tvekan om hur manus kom till men här handlar det istället om Vinny (John Leguizamo), en frisör från Bronx som hänger med sin punkarpolare Ritchie (Adrien Brody) och småknarkar och går på nattklubbar för att ragga. Ingen superplot för en rulle kanske men i bakgrunden utspelas historien om David Berkowitz och den där förbannade hunden. Vinny åker nämligen förbi en av brottsplatserna och inser att han hade kunnat vara en av offren eftersom det var precis där han parkerat kvällen innan. Han blir plötsligt panikreligiös och svär att ändra på sitt promiskuösa leverne och sluta ligga runt bakom ryggen på sin fru Dionna (Mira Sorvino). När Vinny stöter på sin polare Ritchie nästa dag har han plötsligt ändrat hela sitt utseende och sportar nu en tuppkam samt har lagt sig till med en brittisk accent, något som inte uppskattas i grannskapet och han blir snart misstänkt i mordutredningen.
Summer of Sam fick väldigt blandad kritik när den gick upp på biograferna. The Guardian kallade den oändligt trist medan Roger Ebert hyllade den till skyarna, själv smäller jag till med en stabil trea.
Summer of Sam verkar tyvärr inte finnas på någon streamingtjänst eller iTunes men går att köpa för en spottstyver på nätet.
Vill man hellre fördjupa sig i den riktiga David Berkowitz liv, leverne och öde rekommenderar jag starkt följande dokumentär på tuben
Inlägget Seriemördare på vita duken – Son of Sam dök först upp på Onyanserat - Blogg om film och tv.