Confirmation är en HBO-exklusiv långfilm i genren ”historical telefilm”, det vill säga en film för TV som bygger på en verklig händelse. I detta fallet styrks berättelsen dessutom genom en mängd gamla klipp från diverse nyhetssändningar och det är ett koncept som kräver en viss typ av publik. Jag är inte en av dem.
Det blev av naturliga skäl inte samma surr kring händelsen här i Sverige som det blev i USA så en kort genomgång av Anita Hill-caset är förmodligen på sin plats. Den lovande men oerfarna Clarence Thomas blev av dåvarande president George H.W. Bush nominerad till högsta domstolen år 1991 efter att evighetsmaskinen Thurgood Marshall slutligen gått i pension. Thomas hade kanske inte det tyngsta av CV:n men spåddes ändå en lång och framgångsrik karriär även om det fanns gott om belackare på båda sidor. Han hann dock inte ens svära eden innan en sexskandal prydde varenda förstasida. Enligt en universitetsprofessor i Oklahoma, Anita Hill hade Thomas förgripit sig på henne under sin tid på skolan. Nyheten kablades ut i varenda kanal och även om det bara var ord mot ord var Thomas redan åtalad, dömd och avrättad i medias häxjakt på tittare. Amerikanska folket å andra sidan var kluvna där ena lägret till och med lät trycka upp en t-shirt med texten ”He did it!” varpå oppositionen svarade med ett eget tryck ”She lied!” Det var uppenbart att någon av dem ljög eller att hela sanningen inte kom fram men vem och varför? Framför allt. Vad hade Anita Hill rimligen att vinna på att falskeligen anklaga Thomas? Och varför nu, så här många år efteråt. Å andra sidan, ingen rök utan eld?
Skyldig eller icke skyldig, det är frågan
Nu följer en lång rättsprocess som tar plats i både rättssalar och TV-apparater. Över 50 miljoner människor följde utvecklingen framför sina TV-skärmar 1991 och Hill vs. Thomas är därmed en av de mest sedda rättegångarna någonsin och dessutom en av de mer smutsiga och intrikata där det mesta är oklart än i dag. Det skall sägas att i filmen har man putsat bort de mest perverterade anklagelserna och både Hill och Thomas framstår som betydligt mer städade och timida personligheter än vad de verkar ha varit IRL där Hills påstods lida av vanföreställningar och var mer eller mindre känslokall under förhören och där Thomas sägs ha gått igång på de sjukaste av sexfantasier.
Jag är något ambivalent när det kommer till filmer i domstolsmiljö. Ibland kan det vara så vansinnigt spännande och dramatiskt att hjärtat pumpar Red Bull. Nerverna på helspänn, ett ständigt hoppande upp och ner i soffan och ett brinnande engagemang på liv och död för den ena parten men oftast är det tyvärr precis tvärtom. Då pumpar hjärtat snarare rohypnol och jag har både mist intresset och halvsomnat innan rullen är slut. Confirmation sällar sig till de sistnämnda och det är väldigt trist att konstatera då ämnet är både viktigt, ständigt aktuellt och engagerande. Det handlar trots allt om att stå lika inför lagen, oavsett ras, kön och sexuell läggning. Efter rättegången förändrades också villkoren för kvinnor radikalt så oavsett skuld och utfall förändrade Anita livet för miljoner kvinnor i USA som nu vågade träda fram med sina berättelser om år av övergrepp. Nya hårdare lagar och förbättrade arbetsmiljöer för utsatta kvinnor blev också en direkt effekt av målet.
Med detta som underlag borde Confirmation vara en oerhört stark upplevelse men det fungerar tyvärr inte riktigt i filmformat. Det är för mycket facksnack, förhör bakom lyckta dörrrar, utdragna överläggningar och gamla nyhetsinslag från CNN som i slutändan gör filmen till en enda stor röra i snigeltempo. Hade jag däremot varit advokat eller juridikstuderande hade jag säkert gnuggat händerna av välbehag för det är ett riktigt nörderi i rättsprocesser och taktik som rullas upp under filmens knappa två timmar.
Pressad stämning!
Å andra sidan är scenerna utanför rättsalen så fruktansvärt tillrättalagda och sympatifiskande att jag småkräks lite lätt. I vad som skall kännas som spontana familjeögonblick blir det nästan skämskuddejobbigt när Thomas spelar boll med sin son under tiden hans fru kör silent treatment filmen igenom och Anita Hill som vandrar från björnkram till björnkram hos människor som knappt har förärats namn, allt till smäktande orkestermusik. Nej, domstolstristessen till trots så känns det i alla fall betydligt mer levande än de där halvbakta försöken till insyn i huvudpersonernas privatliv.
Förutom ett omvälvande slut finns det ändå två mycket starka orsaker till att se Confirmation och de stavas Kerry Washington och Wendell Price. Washington är fantastisk i rollen som Anita Hill och trots relativt begränsad tid i rampljuset är Price som alltid en klippa även om jag med största sannolikhet för alltid kommer att se honom som ”Bunk” i The Wire. Det skulle förvåna mig stort om inte någon av dem eller rent av båda dyker upp i snacket kring Emmy-nomineringar framöver.
Det märks att Susannah Grant och Rick Famuyiawa gärna vill berätta den här storyn och ingen kan beskylla dem för att inte försöka. Skådespelarna är som sagt var i toppform, fotot är grymt snyggt och tidsenligt och miljöerna trovärdiga. Tyvärr blir det inte engagerande nog och filmen hade mått bra av en tempohöjning och lite nerv här och där. Vi snackar inte Jason Statham-tempo men någonting som gör att det inte känns som att jag sitter och plöjer en två timmar lång nyhetssändning, med gamla nyheter dessutom.
Confirmation har premiär på HBO Nordic 16 april
