Man saknar inte kon förrän båset är tomt sägs det ju och Mäklarna är ett praktexempel på detta påstående. Jag har inte tänkt på Ulf Malmros briljanta serie Mäklarna alls, inte på många år men nu när jag har sett sex nya avsnitt kan jag inte sluta att tänka på det tomma båset. Det har gått femton år för mig sedan sist och livet har rullat på, som det gör för alla förstås. Framgångar och motgångar om vartannat, så där som livet är. Man faller, bryter ett höftben eller två men reser sig upp igen, redo för nästa fight mot tiden. En tid som inte har varit särskilt hygglig mot Kaj Modin (Kjell Bergqvist). Han står nämligen kvar på exakt samma plats i livet. Trampar ständigt samma vatten och lyckas liksom aldrig ta sig vidare. Han är märkbart äldre men lever fortfarande som om tiden stått still. Både för egen del men också i arbetslivet. Han vägrar konstant att ta sina ålderstecken på allvar och han är fortfarande samma cyniska mäklare, som i bästa fall kan beskrivas som klumpig, i sämsta rent av kriminell och han trånar fortfarande efter sin exfru Maggan (Lotta Tejle) och när en liten strimma ljus plötsligt börjar synas i den becksvarta tunneln släcks det omgående. Det är så Kajs liv ser ut nu, det är så det alltid har sett ut och det är förmodligen så det alltid kommer att se ut, tills den dagen allt är över.
Skall man tycka synd om Kaj Modin? Nej, det skall man nog inte. Han är inte direkt hederligheten personifierad så en rejäl portion karma har han nog slevat i sig genom åren och i den nya fristående fortsättningen fortsätter han på inslagen väg. Att ljuga och bedra och samtidigt ständigt lyckas lägga häpnadsväckande många krokben för sig själv. Men det gäller att ta för sig. Sätta sig själv i första rummet och strunta i andras behov. Framgång skapar man själv, åt sig själv. Man kan inte sitta i majsfältet och vänta på att blixten skall slå ner. Man får faktiskt poppa popcornen själv.
Få kan vara lika odrägliga och självgoda med så små medel som Kjell Bergqvist. Hans minspel är fenomenalt rakt igenom och hans alltför höga garv åt sina egna skämt är både enerverande och hysteriskt roliga. Grejen med Kjelle är att det där aldrig någonsin känns påklistrat. Det känns som om att han bara är sig själv. Kjell Bergqvist är helt enkelt Kaj Modin och Kaj Modin är Kjell Bergqvist. Det är ytterst sällan han inte är i absolut toppform och Mäklarna är utan tvekan inget undantag. Precis som i serien från 2006 så är han på hugget direkt i första bildrutan och när han sedan återförenas med energiknippet Cecilia Frode i rollen som Vilma blir det fantastiskt på riktigt. Hon droppar helt sonika in på Hagamäklarna en dag och kräver att få bli VD, något som Kaj naturligtvis ställer sig emot, med all tydlighet. Den arbetstränande Kevin (William Spetz) går honom också på nerverna. Å andra sidan, finns det något som inte går Kaj Modin på nerverna? Han lyckas förstås strula till allt direkt och snart är alla osams om allt och de bär sina samhällsok på skröpliga axlar. Det är gamla synder som förföljer dem än i dag och när vi nu träffar huvudpersonerna femton år senare är varenda myndighet efter dem.
I takt med att Hagamäklarna ändå börjar utvecklas som bolag, det ingen börsraket direkt, nej snarare små försiktiga baby steps så kommer det i alla fall in kunder genom dörren och vissa är till och med hyggligt stabila, vilket är en ny typ av klientel för verksamheten. Varje gång Kaj och Vilma åker ut på en värdering eller visning blir det såklart ödesdigert och den som såg originalserien kommer att känna igen sig direkt. Det är egentligen bara mer av samma men inte mig emot. Jag vill se stressen, pressen och bråken. Jag vill höra Kjell Bergqvist harkla sig för tionde gången i samma scen. Jag vill se Vilma stirra ner en blivande klient och jag vill se allt rasa runt omkring den katastrofala duon som drar fram över Stockholm likt en orkan av ständigt dåliga livsval.
Mäklarna fortsätter att vara hejdlöst underhållande och det är naturligtvis främst Kjell Bergqvists förtjänst. Han är kon i båset, det där kreaturet jag nu märker att jag faktiskt ändå har saknat. Det är sällan särskilt lyckat att gräva fram gamla kulturskatter efter en herrans massa år för att göra något ”nytt och fräscht”, hej Jönssonligan! men här fungerar det utmärkt. Helt enkelt för att man håller sig nära originalet och använder sig av samma ensemble. Man krånglar inte till det och moderniserar inte bara för att det råkar ligga i tiden. Kort och gott. Man lagar inte det som inte är trasigt. Visst, utveckling är bra men ibland är ändå gammal äldst. Så är det här. Allt känns igen. Visst finns det nya karaktärer men de fungerar i storyn och Malmros och Bergqvist bjuder dessutom på ett antal riktigt vassa biroller som jag inte tänker spoila här!
Oavsett om du har sett Mäklarna tidigare eller om du är helt ny kan jag varmt rekommendera denna nya upplaga som snart har premiär på Discovery+
Mäklarna har premiär på Discovery+ den 7:e maj
Inlägget Mäklarna – Ny upplaga med Kjell Bergqvist i sedvanlig toppform dök först upp på Onyanserat.